Vi hade inför matchen väntat oss ett vråltaggat motstånd som haft hela sommaren på sig att fila på detaljer och bygga upp en skön känsla inför hösten trots sin jumboplats i tabellen. Matchen började precis tvärtom. Vi tog kommandot direkt, vi säger -"Detta är för fan Skyttis, här bestämmer vi" och sedan går vi ut och kör över Mönsterås första 45. Dock står det bara 1-0 i halvtid, med mersmak. Hela veckan har vi nött kantspel på träningarna, en detalj som vi var väldigt bra på i början av säsongen och som vi tappat senaste matcherna innan uppehållet. Den sista övningen vi körde på träningen i torsdags var just snett-inåt-bakåt, vi stod alla och klagade lite eftersom nivån inte var den bästa på övningen, men vi sparade det bästa till match. Anton Johansson kommer förbi på sin högerkant, slår bollen just snett-inåt-bakåt till Robin Lindberg som gör sitt tredjemål från ungefär samma punkt under säsongen, snyggt avslut om än inte helt rent men vad spelare det för roll när man får 1-0. Det bör även tilläggas att vi haft en boll i mål innan detta som dock blev bortdömt för offside då Anton tydligen gått in lite för hårt i duellen då han vann boll, och det är bara positivt. Vi kämpade, gick in i varenda duell och vann boll som aldrig förr. Mycket tack vare ett stenhårt slitande mittfält med rivjärn som Hampus Pettersson och Olof Nyman, styrka i Robin Lindberg och bolltrolleri och en fantastisk högerfot i Sebastian Karlsson. 1-0 i halvtid.

 

Vi har haft stora problem med att vi ska gå ut och spela av matcher, vi tror vi har kontroll och när matchuret närmar sig 80 tror alla att saken är klar, då säger det PANG, PANG sedan ligger vi under med 1-2 och guldet blev till sand. Rädslan kryper sig så sakterligt på, vi börjar bli lite för trygga samtidigt som det nu är Mönsterås som vinner bollen istället för vi, inte för att dom sliter, utan för att vi börjar slarva. Men det är en kille som aldrig slutar slita, HAMPUS PETTERSSON, vilken match han gör. i inledningen av andra löper den lille snabbe, den lille kaninen, kalla honom vad ni vill, "Il piccolo coniglio" i djupet, petar bollen förbi en målvakt som stämplar in som slaktare för en stund och gör köttfärs av Hampus, han strimlar ner honom till stans finaste gyros, men han förstår ingenting. Straffen är odiskutabel, det tycker inte målvakten, märkligt, han ska nog vara glad att han klarade sig utan kort i den situationen. Skytteligaledaren Tobbe stiger fram och sätter sitt 13:e för säsongen. Matchen står och väger lite, då gör Mönsterås 2-1 när vi har vår absolut sämsta period i matchen, inget ologiskt mål på något sett. Lite nerv och nu gäller det att tagga till, något Mönsterås gör utan att skapa några livsfarliga chanser. En inspark skarvas vidare av en Mönsteråsspelare till Tobias Karlsson som kommer i friläge, Bengan vinkar på offside men en väldigt stabil huvuddomare låter spelet gå. När insparken slås är Tobbe inte offside, dock är han det när bollen nickas, men eftersom den nickas av en Mönsteråsspelare är det givetvis ingen offside, någonting deras tränare troligtvis fortfarande inte håller med om utan önskar att hela regelboken skrivs om för att sedan kunna kvittera istället för att vi får 3-1. Tobbe tror att domaren blåst för offside, han stannar upp, domaren säger att det inte är offside, Tobbe skjuter, och när Tobbe skjuter, då blir det mål. 3-1. I händelserapporter här ovan står det att Hampus gjorde 4-1 målet, så var icke fallet. Ali Kadhim som börjat matchen på bänken kommer in på planen, han springer sig till ett friläge och rullar in 4-1. I slutet får även deras anfallare som kallas "Kacke", ett mindre smickrande smeknamn, sätta sitt andra i matchen och tröstmåla. Efter första matchen mot Mönsterås kunde jag bara inte förstå varför dom ligger i botten, tyvärr har jag ändrat uppfattning nu, dock hoppas jag dom klarar sig kvar för det är jävligt trevliga killar i det där laget, sportsliga och gentlemannamässiga, fortsätt så!